landskapsarkitektdjur

Nu verkar Familjebostäder äntligen har bestämt sig för hur Rinkeby ska byggas om. Det är ju på tiden att det händer något och man får hoppas att det blir bra men jag kan inte låta bli att undra om de har tänkt rätt. Uppenbarligen behövs lokaler, så det rätta kanske är att bygga ner husen till bilvägarna. Fast i min värld hade det varit enklare och billigare att fylla upp bilvägarna till hus- och gångvägsnivån. Men då blir det ju förstås inga jobb för husarkitekterna. Det ska bli spännande att se hur detta lyckas.

Ja, jag erkänner, jag är lättroad. Det här gjorde min kväll. Gatukonst är den bästa konsten. Gå och titta på Nortullsgatan, hoppas den får vara kvar. Tänk vad tråkigt livet skulle vara om allt vore så perfekt som vi ritar i våra presentationer.

Långa, korta, gula, fula, sköna, gröna. Vi kan inte leva utan dem. Bokstavligen. De allra flesta är bra, om än inte särskilt minnesvärda. Vissa är exceptionella (de som gillar ens idéer på en gång...) Så finns det två sorter som är väldigt väldigt jobbiga:

1. Beställaren som vet exakt vad den vill ha och egentligen skulle vilja rita det själv. Jobbar oftast på en kommun och är helt överbelastad, annars hade den ritat det själv. Om man kommer med några egna idéer försvinner de oftast i flödet. Men eftersom beställaren vet vad den talar om blir det oftast bra och vissa egna idéer får faktiskt komma fram. Man kanske inte kommer känna att man ritat det själv, men man behöver heller inte skämmas.

2. Beställaren som vet exakt vad den vill ha men inte talar om det. "Ni är ju experter, jag ville ge er fria händer. Men det här är inte alls vad jag ville ha." Jag är ledsen, men jag missade tentan i tankeläsning. Säger du inte vad du vill ha får du det jag vill ha, så enkelt är det. Och jag är ju expert, ska inte jag veta bäst då?

Jag menar inte att en beställare ska tacka och ta emot det första förslaget man ger, det blir alltid bättre om man får diskutera och ändra. Men om man nu är väldigt bestämd på VAD man vill ha, berätta det så kan du FÅ det. Jag är din slav, betala min timpenning och jag ritar det

Man genomför sitt projekt, sliter och svettas in i det sista så att allt som måste med är med. Det går ut på förfrågan och man förlorar sin baby ur sikte. Efter ett tag får man reda på att ett företag kan tänka sig att bygga för lite mindre pengar än de andra och man stämplar om. Nu tror man att allt är frid och fröjd, förutom vissa oundvikliga saker som oupptäckt berggrund, ledningar som inte går där de borde och växter som inte står att finna på jordens yta.

Men så kommer de uppenbarligen oundvikliga telefonsamtalen:
-Eh, hur ska vi göra med det här?
-Som det står i beskrivningen.

-Dom hära skyltarna, var ska dom stå?
-Det står på ritningen.

-Eh, vi missade visst det här när vi demonterade, kan du säga vad som ska vara vart?
-Suck, ja, jag fixar, jag fixar.

Ok, det är ett femtiosidigt dokument med massa mumbo-jumbo som man säkert inte behöver läsa när man jobbat på byggen i trettio år. Men innan man ringer och frågar kanske man kan bläddra lite i papprena? Och innan man börjar riva kanske en byggledare eller så kan kolla upp lite vad som ska bevaras? Vi gör inte allt pappersarbete för skojs skull.

Så händer det förstås ibland att man faktiskt har glömt ta med något. Men det är en annan historia, det tar vi en annan gång. Och det var ju faktiskt därför PMen uppfanns.

I Sankt Petersburg anpassar de sina trottoarkanter till bilarna. Det ska kännas om man kör upp på trottoaren. Rullstolsburna, barnvagnar cyklister? Varför ska de ta sig fram? Vid närmare eftertanke finns nog ingendera kategori. Kan inte direkt påminna mig om att jag såg någon i alla fall. Nåja, de har ju faktiskt tänkt till lite. Titta på den lilla sänkningen, där är det marginellt lättare att gå. Och det fungerar ju. Var går människorna? Där.

Det är stort. Nej, det är enormt. Det är överdrivet och kanske en smula överdimensionerat. Och det är alldeles alldeles underbart. Peterskyrkan är för stor för att kännas som ett heligt rum, men Petersplatsen känns alldeles rätt. Och som ett fantastiskt exempel på människans storhetsvansinne. Hur stor yta av landet upptar det egentligen, hälften? När du är där, passa på att klättra upp i kupolen. Man får alltid bra utsikt från kyrktorn.

Så här ser det ut inne i kyrkan uppifrån kupolen.

Och alldeles i närheten av ica hittade jag den här snygga platsgjutna betongmuren. Intressant yta, jag gillar verkligen hur ballasten kommit fram. Och tänk vilket fantastiskt sätt att både dölja fogarna och förhindra klotter! Man skulle förstås kunna experimentera med olika sorts ballaststen och lite olika djup på fårorna för att få ännu bättre resultat. Titta, lära, härma - så skapar vi bra arkitektur.

Utanför ica förväntar man sig inte en så här snygg plantering. Istället för några slentrian-snöbär får vi en vacker granitmur och en intressant moss-sedummatta. Synd bara att de växer så mycket maskrosor i den. Fast det ser man ju förstås inte så här på lite håll. Och så har de inte börjat blomma än...
Blomlådorna däremot. Jag är kluven. Jag gillar att de är i olika höjd. Men jag vet inte, är de snygga? Och så penséer. Fast dessa har ju en väldigt snygg blå färg. Okej, jag bestämmer mig för att jag gillar det.

Fast jag är väldigt sugen på att gå dit med en spade och rensa lite maskros...

Efter en slitig dag kommer man hem till en färsk Betong i brevlådan. Härligt insnöat med allt man aldrig trodde att man skulle behöva läsa och allt man knappt kommer ihåg när man slutat meningen. Plus spännande betongprodukter, vackra hus, intressanta broar och en massa annat. Det enda problemet är att ibland när man vänder sida för att få reda på den spännande upplösningen så inser man att artikeln är slut. Tråkigt. Spana in shoppen förresten, magneten måste vara en av de snyggaste som gjorts. Varför är den slut? VILL HA!

Så har vi då fått en ny stadsträdgårdsmästare i Stockholm, Pia Krensler. Lite tidigt att uttala sig om hennes arbete förstås, men jag kan inte låta bli att bli lite ledsen av intervjun i DN. Jag har inga problem med att se utrymme för nya stora parker i Stockholm. Järvafältet kan behöva ordentliga parker nu när det ändå håller på att upprustas, när det nu ska byggas runt Frihamnen kan det väl vara bra att få in lite grönt, Hammarby sjöstad kan väl också få lite mer... Stockholm är stort, mer parker åt folket! Men tummen upp för att ta hand om gatuträden.

Jag har alltid tyckt att jag inte tycker tillräckligt. Ända tills jag började uttrycka mina tankar och insåg att jag tycker någonting om nästan allting. Så nu ska jag börja strukturera vad jag tycker om mitt yrke och samla mina tankar. Någonstans måste man ju börja. Jag börjar här.