landskapsarkitektdjur

Så har ska omgivningarna runt ett sjukhus se ut, då blir man glad och förhoppningsvis lite lite friskare. Egentligen är det en lite tråkig utformning, med gräsytor omgivna av buskar, men nu när det blommar är det fantastiskt.

Och så vackra gamla byggnader på det. Lugnt och stilla och förmodligen fågelkvitter. Jag kanske borde stängt av mp3spelaren.



Både hortensian och dagliljorna blommar för fullt. Det här är nog den bästa tiden för sjukhusparken, borde väl gå tillbaka framåt hösten och se hur det är då.

Entrén är ståtlig med spegeldamm (hade åtminstone varit en spegel om den varit ren) och perennrabatt. Och så ett sådant hus där man inte riktigt vet om det är ett sjukhus, en skola eller ett fängelse. En liten blomma att sluta med bara:

För tillfället bråkar båda våra datorer. Min dissar internet och sambons dissar sitt tangentbord. Så det kanske blir lite så och så med uppdateringen.

När vi var ute och spanade sommarblommor hamnade vi i den här mysiga lilla parken i Jakobsbergs centrum:

Hur tänkte de här egentligen? Lite för planestetiskt är min gissning. Man gör ju så lätt det, och det blir oftast inte bra. Nu består parken av en skräpfylld pergola och en gräsmatta uppdelad av betongplattor. Mellan järnvägen och ett shoppingstråk. Ska man vilja ligga och sola här? Äta picknick?

Var ute med kollegorna och tittade på några sommarblomsplanteringar de gjort i Järfälla. De flesta urnor var inte som tänkt, utan blommorna var utbytta av någon utan smaksinne. Typ gula bolltagetes och röd praktsalvia. Men den här var fin och enligt ritning:

Det är roligt med sommarblommor, synd att man inte får leka med dem så ofta. Förutom på balkongen, men det är en annan historia.

Blomstertobak är fint. Gillar den mörkrödlila.

Och blåsalvia har alltid varit en favorit. Synd att den bara har några blommor i taget.

Den här dörren finns utanför vårt kontor. Lite härlig 50-talskänsla. Och en elak påminnelse om att sommaren inte varar för evigt?

Ja, bara en dag kvar till min semester alltså. Så här ser mitt skrivbord ut mitt i juli:

Fullt med AMA, ritningar och så lite mat. Ett litet tips för att få ihop extra komptimmar: ät lunch medan du jobbar. Jag är dessutom själv på kontoret nu, så orka sitta i lunchrummet.

Håller på att fixa med det sista med projektet, och skriver en lång lista på saker jag inte hinner med. Den ska jag lägga på min stackars kollegas bord, så har hon något roligt att pyssla med när hennes semester är slut.

Min bostadsgård är inte den vackraste i världen. Halva är en lekplats, den andra halvan är gräsmatta och mer eller mindre skötta buskar. Men det finns några rabatter som åtminstone sköts rejält. Några hyresgäster tar hand om dem, rensar och planterar. Det låter ju bra. Men så här ser det ut.

Explosion i färgfabriken någpon? Nu är jag inte överdrivet förtjust i de enskilda blommorna, men jag kan tänka mig att det finns sammanhang där de kan fungera, till och med vara förtjusande. Men allvarligt, röda och neonrosa rosor blandat med gula gullnattljus, orangea (oranga? hm, brandgula) liljor, blå kantnepeta, blåa astrar? Det går bara inte. Som en extra krydda är de som sköter dessa rabatter dessutom av uppfattningen att en rabatt är som vackrast om alla blommor på väg att vissna rensas bort och man ser bar jord mellan de kvarvarande växterna. Gärna uppställda i strikta rader. Tyskar kanskje?

Jag önskar att vi hade en finare gård. Å andra sidan har jag något att klaga på och sucka över varje dag, och det är ju faktiskt kul.

Ibland undrar man vad som fyller ens hjärna. Den borde vara full med växter, deras utseende, använding och andra nyttiga saker. Men vad finns där? Den fantastiska kunskapen att kunna titta på en plan av valfri stockholmsskola och säga vilken den är. En förmåga att se några bilder från en skolgård och säga var de är tagna. Och en tendens att dela in stan i SISABs områden ("ja just det ja, den ligger ju i norr 2"). När ska jag ha nytta av detta? Vad ger det mig? Förutom en stark motvilja mot alla lägenheter som ligger med utsikt över en skola förstås. Tänk så praktiskt om man kunde dumpa valda delar av sin kunskap och fylla på med annat, mer användbart.

Idag har jag pysslat med att färglägga en plan och leka med filter i Photoshop. Roligt men kanske inte det mest effektiva man kan ägna sig åt. Tur att det inte är så mycket jobb så här mitt i sommaren. Men tyvärr en vecka kvar tills jag har semester. Det är lite svårt att motivera sig den här veckan, därav lekandet. Fast det blev faktiskt snyggare än det brukar bli. Så här ser det ut:

Fast bara en liten del av planen, jag vill ju förstås inte att någon ska sno mina fantastiska gestaltningsidéer. Tänk bara, en rund damm. Så nytt och innovativt. Men som sagt, det är veckan före semestern vad förväntar ni er egentligen?

Ska bli skönt att vara ledig och hinna producera fler blogginlägg. Det stora problemet med det är att datorn som har bilderna vägrar internet. Det gör det lite jobbigare att spontanskriva saker. Men lösning är på gång.

Idag har jag suttit och försökt rita spiraler i CAD. Det är inte det lättaste att få till på ett bra sätt. Dessutom är nästan alla på semester, så det är lite tråkigt på kontoret. Men snart får jag också vara ledig. Ska bara fixa spiralerna först då.

Läste en intressant text av Carina Rydberg om fildelning och sådant i DN i går. Fildelning i sig är ju bra, tänk allt man kan få tillgång till via internet. Och det är klart det är lockande att få alla låtar och filmer man vill och bara betala för bredbandet. Men som arkitekt måste man faktiskt ta ställning mot all gratis nedladdning (och framförallt uppladdning förstås). Nu har man ju en egen upphovsrätt att hävda. Jag tror i och för sig inte att det är särskilt troligt att någon ska ta en ritning över en bostadsgård och bygga en annan gård av den. Landskapsarkitekturen är ju väldigt platsspecifik så det är svårt att överföra till en annan plats. I alla fall så hoppas jag att någon snart kommer med en lösning så att även vi laglydiga kan få tillgång till allt.

Jag hade egentligen tänkt skriva det här senare, men jag inser att majoriteten har semester nu och inte i augusti när jag ska ha det. Så här kommer en liten lista med boktips för sommaren. Mina favoritstäder i böckernas värld:

1. Stockholm i Stad-serien av Per Anders Fogelström. Stadens utveckling från 1860-talet till 1960-talet sett ur ett par familjers ögon. Vissa kanske tvingades läsa böckerna i skolan och vill aldrig göra om det, men jag lovar, det är värt det. Det är många spännande händelser, massa dramatik, död och en hel del kärlek. Och det är visserligen en massa böcker, men varje bok är rätt kort. Läs!

2. London Below i Neverwhere av Neil Gaiman. En fantastisk skildring av ett parallell-London där tunnelbanestationernas namn verkligen avslöjar vad som finns där. Kanske klassas som fantasy, men bli inte avskräckt om du inte gillar troll. De flesta är människor, det är bara inte vår värld.

3. Ankh-Morpork i en massa böcker av Terry Pratchett. Definitvit fantasy, och inget för den som inte gillar troll (känn dig inte utpekad på något sätt...). Hur kan man egentligen tycka om en stad där det anses vara självmord om man går in i vissa delar utan att höra hemma där? Det är smutsigt, farligt och oordnat. Och alldeles... alldeles underbart!

Insåg precis att alla mina favoritlitterära städer är smutsiga, farliga och oordnade. Och jag som inte skulle klara mig länge utan alla moderna faciliteter älskar dem. Konstigt? Ologiskt? Skit samma, det är bra böcker.

Trevlig sommar med en massa läsning!

Arkitektens tröst, landskapsarkitektens enda sätt att påverka husen? Det är i alla fall mycket vackert med grönskande fasader, lär väl påverka stadens klimat till det bättre också. Fyrtio dagar och fyrtio nätter efter syndaflodens början hade den i alla fall upphört och vi kunde torrskoda ta oss vidare till stadens gator. Där hittade vi det här huset:

Jag gissar att det skulle vara ganska stiligt även utan vinet, men nu är det helt fantastiskt snyggt. Mer sådant.

Varje gång jag avslutat ett projekt vill jag städa mitt skrivbord. (Jag är säkert JÄTTEunik här.) Sätta in alla papper i de rätta pärmarna, slänga gammalt skräp, kanske till och med torka av. Sedan vill jag helst gå hem, det är jobbigt att ställa om hjärnan till att tänka på något nytt. Fast det var ju inte det jag tänkte skriva om. Utan att max två dagar efter städningen ser det lika rörigt ut på skrivbordet igen. Jag jobbar efter systemet "lägg alla papper lite omlott på varandra så att man kan se alla samtidigt". Prydliga högar har aldrig fungerat, då glömmer jag lätt bort vad som var längst ned. Och i mitten.

Jag tror jag ska hävda att jag inte alls är slarvig och dålig på att städa. Jag har helt enkelt mitt egna kreativa system. Och jag glömmer i princip aldrig något. Om jag kommer ihåg ska jag ta ett foto av mitt skrivbord att förgylla bloggen med.

Lite nervöst, men framförallt skönt. Beställaren har hunnit titta igenom ritningar och beskrivningen, hittat det som behöver rättas till och förtydligast och allt kommer bli perfekt till förfrågningsunderlaget. I den perfekta världen.

I den verkliga världen verkar beställaren bara ha tittat på planteringarna och har inget att säga om något annat. Dessutom hade han granskat en gammal ritning, "för det skulle bli så jobbigt att föra över anteckningarna till den nya". Inga problem, jag satt bara och slet med att få det färdigt i tid, titta på den gamla du. Och ja, jag vet att det där är dåligt, vi tog upp det på förra mötet och jag har redan ändrat det. Men det gör inget, tre timmar på ett varmt möte är en favorit, så ta gärna upp saker flera gånger.

Nu är det i alla fall klart (nästan) och ivägskickat. Mer tid till andra saker!

Bland det jobbigaste på granskningsmöten är när beställaren tittar på planteringsplanen, rynkar pannan och spänner ögonen i en:
 -Den här enen, vad har du för erfarenhet av den?
Fortsättningen på meningen kan vara "för enligt min mening är den usel" eller "för jag har aldrig använt den och är nyfiken på att lära mig något". Och det spelar egentligen ingen roll eftersom svaret är:
-Jag har ingen erfarenhet överhuvudtagen, jag har sett den en gång vid Ullbo. Tror jag. Men den ska gå till den här zonen. Och Splendor säger att den är fin.
Överlag är det ganska svårt att ha blivit växtexpert efter fem år på utbildningen och tre på jobbet. Det är ju inte bara växter man pysslar med. Och jag ser väl inte så gammal ut så jag verkar ha en massa erfarenhet från parkarbete?

Men ingen kunskapslucka är för stor för att överbryggas. Genast packade jag mitt pick och pack, tiggde skjuts och så bar det iväg till Zetas. Där hade de byggt ett nytt hus. Med grafisk betong minsann.

Så med en hög nyinköpta växter till balkongen kanske jag kan lära mig lite mer. Så att jag kan sitta där på mötet, titta tillbaka och säga lite överlägser:
-Som jag ser det behöver man bara kunna sju växter. Den här funkar.

Och på Zetas blommade den kinesiska blomsterkornellen, Cornus kousa v. chinensis. Den är fin, så mycket vet jag. (Jag vet mer, men man vill ju inte avslöja för mycket heller)